. LiiCee .

Behovet av att spela eller shoppa kan vara lika stort som en narkomans behov av droger, för precis som knark kan lyckobringande handlingar göra hjärnan fysiskt beroende. Ny forskning visar att hjärnans signalmolekyler är avgörande för lusten och glädjen med att ändå göra saker som vi vet är till skada för oss.

Psykiatern skiljer mellan tvångshandlingar och och ludomaners och shopaholics starka impulsiva behov av att spela eller shoppa, OCD (obsessive compulsive disorder) kallades tidigare tvångsneuros, vilket är en psykisk åkomma som omfattar tvångshandlingar eller tvångstankar. Dessa kan yttra sig på många sätt. Ofta - men inte alltid - följer handlingarna ett noga fastlagt mönster, till exempel att tända och släcka ljuset ett bestämt antal gånger när man går in i eller ut ur en lokal, eller att gå på ett visst sätt.


En person med OCD känner stark oro eller ångest om denne hindras från att utföra sina ritualer, och åkomman har ofta stort negativt inflytande på patientens livskvalitet. Det är dock påfallande att patienterna mycket väl vet att deras handlingar är irrationella och inte har något förnuftigt syfte. På så sätt skiljer sig sjukdomen från den relaterade obsessive compulsive personality disorder (OCPD), vid vilken patienten är övertygad om förnuftet i det denne gör och inte kan acceptera att det är något fel i det. Medan personer med OCD drivs av rädsla för att inte utföra tvångshandlingarna, drivs personer med OCPD av glädjen att utföra dom.

Nu är jag klar med fisket.. Japp, det blir middag på bordet ikväll också ; )
Väntar på att Mario och Kevin ska komma hit. Kevin är nämligen med sin mormor nu, men Mario hämtar honom när han slutat skolan.

---

Jo, till käre anonym.
Jag ska villigt erkänna för dej och alla andra att jag kanske inte var 100% redo att skaffa barn, vilket även är varför jag vill be alla att tänka mer än tusen gånger innan de skaffar ett!
Jag ångrar inte att jag behöll Keivn, absolut inte... Men jag skulle önska att han föddes lite senare i mitt liv, då både jag och Mario skaffat oss en egen tillvaro, ett eget hem.
Innan det börjar spekuleras. Jag är en superbra mamma och älskar min son över allt annat! Nu är jag fullt redo för mammarollen, men jag lovar att det varit måånga nerförsbackar!

Men ändå. jag kan inte riktigt se det som en nackdel att fortfarande bo hemma... Vi har ändå vårat liv och mina föräldrar har sitt. Samtidigt så får vi allt stöd och hjälp vi behöver. Och Kevin går det absolut ingen nöd på. Han har och får allt han behöver, och hans föräldrar går det heller ingen nöd på!
Vi klarar oss alldeles utmärkt. Men, ska jag säga, hade vi bott själva hade det blivit så jävla kärvt! Vi hade kunnat flytta redan idag om det var så, men vi väljer att stanna för Kevins skull!
Faktum är att vi planerar att bo kvar ända tills nästa år! I november reser mina föräldrar till Thailand och kommer inte förrän i februari igen, och då vill de ha någon att passa huset.
Därför vill vi inte flytta nu, för två ställen samtidigt är för mycket.

Ett eget boende är inget måste bara för att man skaffar barn, tror du inte man kan ha det bra ändå..? Du borde resa runt i världen lite, så ska du snart upptäcka att det finns länder där barn, barnbarn och barnbarnsbarn lever tillsammans. Dubbelt upp med kärlek eller hur. Istället för att som i Sverige i princip slänga ut barnen vid 18-20 års ålder.

Vi har allt vi behöver och ber varken om mer eller mindre. Vi trivs med våran tillvaro, och tänker inte flytta bara för att "det svenska samhället säger så". Vi är smarta nog att vänta tills vi vet att vi kan klara oss själva utan att behöva oroa oss varje månad över att pengarna inte ska räcka till.
Man ska inte flytta bara för att man är trött på att bo hemma, tror att man är vuxen eller för att man bara vill bort så fort som möjligt!
Att leva på soc är inget alternativ för oss... Vi är vuxna människor båda två och väljer de alternativen som är bäst för våran familj! Hade det bara varit jag och Mario hade vi flyttat för längesen, men nu har vi vårat barn att tänka på också. Då blir det inte så lätt. Pengarna skulle inte räcka till hur vi än skulle vrida och vända på det.
Och. Det är skattebetalarnas pengar (du kanske är för liten för att betala skatt överhuvudtaget, vad vet jag) som vi skulle leva på. Även om vi skulle sköta oss 100% så hade alltid nån jävel med en gren i arslet gnällt på att vi tar deras pengar.

Hoppas du fick ett någorlunda nyttigt svar.
Och du. Jag vill inte förstöra ditt moment of glory, men jag måste ändå säga.
Läs inlägget du kommenterade igen. Och läs rätt... Ta sen och berätta vad det är som jag saknar som jag skrev??? Jag kan nämligen inte hitta svaret

Överväg jävligt noga livssituationen innan man beslutar att sätta en ny människa till världen. (check! Som sagt, ett eget boende är inget måste. Bara man vet skillad på mitt och ditt och visar respekt för dem man är inhyst hos)
Har jag så jag kan försörja barnet? (check! Kevin kunde inte vara mer bortskämd) Kan jag ge barnet en trygg uppväxt? (check!) Lever jag själv tillräckligt vuxet och säkert att jag kan lära mitt barn att bli en respektabel medborgare? (check!) Är min nuvarande rätt föräldramaterial? (check!)