. LiiCee .

En olycka inträffade vid 18-tiden i Överlida (Svenljunga kommun) igår, en person omkom.

Jag hade precis kommit ut ur duschen o höll på att handdukstorka håret, då jag hörde sirener.
Jag spände öronen o lyssnade o kom fram till att det måste vart en ambulans, men jag funderade inte närmare på det...
Ända till jag hörde siren efter siren rusa förbi, men denna gången kunde jag urskilja både brandbil, ambulans o polis.
Började direkt undra vad som stod på o gick ner till papa som sa att nåt allvarligt måste hänt.
Kanske en halvtimme efter vi hört ambulans, brandkår o polis köra förbi på stora vägen ringde telefonen o då fick vi veta vad som hänt...
Det va farmor som ringde o va helt utom sig av oro, för hon hade hört att det skett en hemsk bilolycka i Överlida o hon hade även sett ambulans brandkår o polis köra förbi i rekordfart, så hon ringde för att kolla så inte vi hade vart inblandade ifall vi hade åkt förbi Överlida under dagen eller så.
Efter samtalet med farmor sprang jag direkt upp till datorn, för jag tänkte att medierna borde fått nys om det vid det laget, vilket dom också hade.
Väl inne på Borås tidnings hemsida va det första jag fick se rubriken om en olycka som inträffat i Svenljunga kommun.
En bil hade kört av vägen i hög hastighet, voltat, kört in i en större sten o sedan fattat eld.
Två personer befarades omkommit.
Gick in på BT senare under kvällen, men då hade dom kommit fram till att det bara vart en person som omkommit, vilket bara det är illa nog.

Jag o papa åkte hem till farmor o fikade innan idag o vi pratade mer om olyckan o farmor sa att hon visste vem det va som hade omkommit.
Chocken kom som en smäll när jag insåg att både jag o papa visste vem mannen va som hade kört.
(Av respekt för hans familj vill jag inte säga vem det är)
Jag träffade honom senast i fredags ju!
Ett dygn efter jag sett honom i ögonen o vi hälsat glatt på varandra finns han inte mer.
Aldrig hade jag kunnat ana att det skulle bli sista gången jag nånsin träffade honom..!

Jag kände honom förvisso inte så väl, men han va alltid trevlig o så.
Inte världens smarthuvud kanske, men en bra familjefar o gott hjärta.
Jag minns så väl när jag o Thomas försökte skulle sälja en bil till honom, han hade tittat intresserat på den ett tag o jag gick tillslut till handling :)
Jag är inte direkt född affärskvinna o hade bara pengar i huvudet. Tyvärr va kanske inte priset det bästa, tyckte han.. Men han va allt bra frestad ett tag o hans kompis också.

Efter att vi fikat hos farmor åkte jag o papa till olycksplatsen för att se hur det såg ut där nu.
Vilken hemsk syn som mötte oss!
Bilen hade dom bärgat bort, men området runtom var helt sönderbränt o svartnat, glasbitar från rutorna låg överallt.
Genast flög en rekonstruktion av händelsen genom mitt huvud o jag rös o illamåendet smög sakta på.

Troligen levde han fortfarande när ett vittne försökte rädda honom.
Eftersom hans fot fortfarande satt fast i vraket försökte vittnet dra loss mannen, men när tanken tog eld var han tvungen att ge upp, med brännskador på armarna efter räddningsförsöket.
Jag hoppas innerligt att han redan va död när bilen började brinna o att vittnet bara ville rädda hans kropp från lågorna, vilket hemskt sätt att mista livet på, för då börja ju fötterna brinna först.

Jag har läst i Illustrerad Vetenskap om kroppens unika försvarsmekanism... Är det så att kroppen utsätts för extrem smärta så hamnar man i chock för att slippa känna smärtan o därmed slipper man plågas.
Men ändå är det hemskt att tänka på...