. LiiCee .

Jag vill ha en hund..!! Velat ha en vovve läängee men istället har det blivit 4 råttor, 25 chinchillor o 3 katter under årens lopp. Dogo Argentino, det är en fin hund det.! En sån skulle jag mycket väl kunna tänka mej att skaffa. Har läst o hört mycket om rasen o vart intresserad av att skaffa en Dogo Argentino tidigare, men la det på hyllan strax innan sjukhus vistelsen för två år sedan. Men så började R prata om hundar häromdan o då nämnde han Dogon, så mitt intresse har nu blossat upp igen..!

Fast just nu är dock inte hundar i närheten av vad jag tänker på... 
Jag sluter mina ögon och försöker glömma tiden med dig, men det svider i mig så säg känslan, kommer jag nånsin att glömma dig? Väntan, på att du kommer tillbaks till mig..!!
Fan varför blev det som det blev?! Inte en enda jävla dag går utan att någon nämner hans namn o varje gång känns som knivhugg rakt i hjärtat.. Funderar på att stanna hemma i helgen, annars vet jag att jag kommer träffa honom, vilket jag inte vill. Jag vet att mycket som sägs om mej kommer från just denna personen o att han gör allt för att få mitt liv att se så mörkt ut som möjligt. Om du nånsin läser det här ska du veta att du är på jävla god väg att lyckas.! Fan fan fan...
Kommer tydligt ihåg den där fredagen, allt var precis som vanligt, trodde jag iaf... Jag hade vart på Assberg hela dagen med några stycken o druckit o bara chillat. Runt åtta-nio på kvällen drog vi på oss skorna för att gå resp. cykla ner till Hedbo för fortsatt groggkonsumtion. Men jag hann inte så långt... Ut till parkeringen hann jag, sen föll hela min värld isär..... Sen dess har han bara visat rent hat mot mej. Det är inte det att jag är/var kär i honom, det är bara det att vi kom varann så nära. Bara tanken på allt vi hittat på får mej att skina inombords... Jag skulle ge allt jag har för att få tillbaka bandet mellan oss..! Vi var inte som ett par, men inte heller som bara vänner, o som syskon va vi absolut inte.. Det var nåt alldeles unikt som jag inte kan beskriva. Varje gång jag försöker misslyckas jag, för det vi hade går inte att beskriva..!
Kanske är det delvis pga det som jag inte riktigt vågat lämna det livet bakom mej. Hoppas nog fortfarande på att du en dag ska vända dej mot mej med ett stort leende o hälsa på mej igen... Men för tillfället känns det dumt att hoppas eftersom vi höll på att ha ihjäl varann under vårt senaste möte...
Men men... Nu börjar K att gnälla, så ska gå upp nu, koka te o göra mackor o sen ska vi lägga oss igen o kolla på madagaskar filmerna. Har lite ont i ryggen. Hmm... Undrar just om man vågar fråga honom om en massage såhär dags..??