. LiiCee .

God morgon på er alla sötnosar!
Hoppas ni fått eran skönhetssömn inatt så att ni orkar med fredagen ♥

Jag fick ett hemskt uppvaknande idag... Jag höll som bäst på att drömma om nånting (jag minns inte vad, drömmar försvinner ju så snabbt och lätt), när jag plötsligt vaknade med ett ryck av att jag hör ambulanssirener!
I min omtöcknade och fortfarande lite halvdöda hjärna hör jag sirenerna fara förbi i en rasande fart och alldeles nära lät det också..!

Jag fick upp min stora ända ur sängen och snubblade nerför trappan, in till köket där papa redan stod.
Väl där frågade jag honom om ambulansen verkligen kört förbi här... Och ja, det hade den.
Jag tänkte direkt på att det måste vara väldigt allvarligt, eftersom vägen här utanför är väldigt liten och dessutom bor vi mitt i en tätort.

Med tankarna virvlandes i huvudet gick jag upp igen för att försöka somna om en stund... Men jag hann inte ens lägga mej igen förrän jag hör ett mullrande fara genom skyn!
Dånet blev bara högre och värre för varje sekund som ticka förbi, och med min ypperliga hörsel hörde jagg direkt att det inte va någon extraordinär fågel utan en helikopter!
Jag ställde mej vid ett fönster på övervåningen för att kika, för jag visste redan vart ambulanshelikoptern skulle landa...

Mellan våran gata och gatan nedanför finns det en stor äng (förut en lekplats med massa roliga grejer, men jag antar att vi förstörde allt när jag och grannungarna var små), och där landade nu helikoptern...
Det har hänt en gång innan att en helikopter landat där, så det va därför jag redan visste vart den skulle.

Jag och papa gick ut och ställde oss i det lilla uthus där vi har våra söta chinchillor, för där hade vi perfekt syn över hela scenen.
Men det va egentligen ingenting att se... En bil kom för att hämta helikopterpersonalen, för tydligen låg den som skadat sig på en gata längre bort.

Allt verkade ta så väldigt lång tid tyckte jag (det är hemskt att sväva i ovissheten i evigheten), och tusen tankar flög omkring i mitt huvud... "Ambulansen körde ju mot den gatan där vår familjs närmaste vänner bor, tänk om det hänt dom nåt!?"

Men tillslut såg vi att de som kommit i flygmaskinen kom gåendes genom ängen mot helikoptern och inte långt därefter kom även ambulansen för att flytta över den skadade till helikoptern.
Helt plötsligt gick allt väldigt lugnt till, så jag hoppas på det bästa!

Usch så hemskt att vakna upp till det där, att liksom veta att nånting riktigt allvarligt hänt men man vet inte vem som är drabbad! :(
Jag är glad om jag aldrig upplever detta igen. Och jag hoppas på det allra bästa för den drabbades skull!

I denna lilla byn känner ju alla varandra, alla vet vad andra har för sig, vilka vanor dom har... Ja, precis allt, både på gott och ont, haha ha..!
Det tog i vilket fall inte lång tid innan våran telefon började ringa... Då ville grannen veta vem som skadats, eftersom papa gick fram till ambulansen när den kom och såg allting.
Som sagt, det sprider sig snabbt i en liten tätort som denna...