Nattinlägg
Hej på er i nattmörkret!
Jag vet att jag inte skrivit på länge... Hade egentligen tänkt ta lite bloggpaus eftersom mycket är på gång i mitt liv nu, men nu har jag verkligen inget annat att göra, så jag får la skriva av mej lite i brist på annat : )
Gubben min är iväg i kommon och säkert blir jättefull just nu. Egentligen kan jag ju inte hindra honom, men jag hade ju velat ha honom hemma ibland. Även om jag säger att det är okej för honom att åka är det inte alltid det men när han har telefonen öppen och pratar med nån samtidigt är det svårt att säga nej : p
Känns jäkligt ensamt att han bara kan med att lämna mej såhär när jag fick åka ambulans till akuten igår (torsdag)
I onsdags va han också borta i kommon och festa, utan att ens fråga om det va okej blev han hämtad och där satt jag tjock och jävlig... Dagen efter vakna jag upp klockan sex på morgonen av att jag inte mår bra och klockan nio bar det iväg till vårdcentralen. Jag måste åka in akut så fort jag blir förkyld och köra massa tester som tar lång tid och gör ont! Jäkla bajs att jag fick det där för tre år sen, nu kommer jag aldrig våga åka till läkare igen!! Tur att läkaren berätta iaf, så jag åtminstone kan tänka mej för innan jag ringer dit igen : p
Kanske låter lite dumt av mej att avstå läkare när det tydligen behövs, men jag och läkare går inte ihop! När jag låg inne försökte jag slå till sköterskan dagen efter mitt uppvaknande (alltså efter tio dagars sömn), men min arm for inte så högt, så att jag somnade om istället..!
Anyway, jag tycker det är lite okänsligt av honom att åka iväg dagen efter jag kommit hem helt chockad efter att fått skeppas runt från akuten- nån annanstans- och tillbaka till akuten.
Det hade inte vart så farligt om det va så att det bara va mej det gällde, jag vill ju att han ska roa sig, men nu gäller det även det lilla livet som växer i min mage!
Det spelar inte längre så stor roll vilket liv han hade innan, nu när han måste börja tänka på att ta hand om och försörja sin egna familj!
Innan han åkte lovade han mej iaf att nu ska han va hemma i tre månader innan han hittar på nåt igen... Får la se hur det går, jag lovar att han kommer bara va hemma en helg max, sen är han iväg igen ; p
Men men, tre månader i rad är lite mycket ändå tycker jag, han får gärna åka bort och så, men han behöver inte åka varje helg, och när han vet att jag mår dåligt kunde han ju va finkänslig nog att stanna hemma.
Fick en smärre chock precis när jag skulle få åka hem från sjukhuset igår... En sköterska kom in i rummet och tog bort en kanyl jag hade i vänstra armen, satte på en lapp och ett plåster, sen va det hejdå!
Men jag hann inte mer än halva korridoren innan jag kikar ner på armen och ser att det rinner väldigt mycket blod väldigt snabbt ner på min nya jacka och vidare ner på golvet!
Det blev direkt in i rummet och få lite bättre tryck på armen och en gasbinda, sköterskan fick blod över hela sig plus att hon fick torka upp spåret och blodfläcken jag lämnat efter mej. Papa tvättade bort allt gegg från min jacka och sen äntligen fick jag åka hem igen!
När jag kom hem fick jag vänta ytterligare nåra timmar innan Mario kom hem, lika söt som alltid men med en skarp lukt av alkohol hängandes över sig.
Idag när vi skulle äta frukost kikade jag ner på armen och fick se att den va helt blå! Antagligen har ju en ådra brustit vilket orsakade blödningen igår, och nu är det ömt och äckligt. På högra armen däremot syns det bara ett litet blåmärke, vilket är konstigt eftersom dom stack mej två gånger där bara för att ett provrör hade spruckit i labbet : p
Nej, nu känner jag att jag skrivit av mej ordentligt..!
Får se om jag fortsätter bloggandet, eller om jag tar en paus som tänkt... I vilket fall så kommer jag lägga upp ett inlägg om vilket när jag vaknar igen, för nu ska jag försöka sova : )
Har tre extra kuddar för att få ligga med benen högt! Undrar hur det blir senare i graviditeten..? Wooosh!!
Jejje, ha en finer natt så hörs vi senare!
