. LiiCee .

Till att börja med. Ni kommer nog märka att jag skriver lite svengelska, men det är bara för att våran ack så anonyme kommentator skrev engelska... Då känner jag att människan kanske inte förstår svenska riktigt.
Hoho ho, nej då..! Men jag har börjat med den läskiga ovanan att ta engelska ordspråk och även avsluta svenska meningar på engelska.

ANONYME D .

Jag vet inte riktigt hur du orkar dra upp detta efter så lång tid. Men eftersom du fegt nog är anonym och överhuvudtaget bryr dej kan jag bara anta att du är markbo.
Jag kan tänka mej att det är några stycken som undrar över min och Marios relation. Jo, jag får höra massa saker, även fast jag bor här ute i skogen. Jag behöver inte vara där borta för att få veta vad som sägs.
Men det är ingen fara, ni kan fortsätta. What doesn't kill you only makes you stronger right..? Så länge jag och Mario själva vet sanningen spelar det inte så stor roll vad andra tycker, tänker och säger.

Nu tvivlar jag inte heller en sekund på att även ****** gjorde ett misstag, vem fan har inte gjort det liksom. Hey, jag hade fan också gett Mario en kyss på kramen om det varit ombytta roller!
Hade jag mött henne hade jag nog kanske t.o.m bett om ursäkt, om jag vågat, för vad jag tidigare skrivit om henne (även om jag nog hade fått en käftsmäll tillbaka). Okej, det va la inget himlastormande elakt, men att jag hängde ut henne sådär. Så ska man inte göra. Nu vet ni det. Jag ångrar mej för att det var oerhört dumt och omoget gjort.

Men jag kunde iaf med att visa vad jag tyckte. Jag kände inget behov av att snacka skit bakom hennes rygg och låtsas som ingenting när hon såg, alla fick veta vad jag tyckte. Inget hyckleri här inte... Det var inte alla som betedde sig ärligt.
Jag kan inte förstå hur en del kan med att umgås med någon de har snackat så illa om. Att man liksom inte inser att man kanske inte borde vara vänner om man ändå inte kan vara ärliga mot varandra..?

Okej. Är man ung tror man att man är kung ju mer vänner man har. Det ska på något sätt visa tecken på hur ren och populär man själv är. Sen om det är riktiga vänner eller inte, det spelar liksom ingen roll. Bara de finns med i referensen.
Hur bra vänner är det som gått bakom ryggen på en?? Som tisslar och tasslar, men som ändå tror att "vänskapen" ändå är stark och intakt, bara för att andra partern är ovetandes om surret. Förstörs den inte i samma ögonblick man beslutar att tala illa om en person säger sig tycka om?

Sen fanns det dom som inte hycklade med sina känslor, men som fortfarande stod på båda sidor. Tyckte att ****** och Mario gjort fel, men som ändå tyckte att de var helt okej människor att umgås med trots att de sagt både det ena och det andra om dem. De som hamnade i nån typ av limbo. Congratz till dom, det förtjänar fan en liten bravur för att de helskinnade lyckats hålla sig på god fot hos båda trots vetskapen om dubbelspel!
Jag hyser inget agg mot dom trots allt. Det är fina människor som även dom kommer göra vad som är rätt i framtiden.

Men ändå. Med facit i hand... Antingen tycker man att både hon och Mario är riktiga jävla rövhattar, eller så försvarar man henne och går istället på mej. Som hennes syster gjorde, strong enough. Eller, så förblir man neutral och skiter i alltihopa.
Hur svårt kan det va att dumpa sina dåliga vänner och istället lära känna någon som man kan vara ärlig mot och som i gengäld är ärlig tillbaka?! Någon man inte vill snacka skit om för att h*n är för underbar?! Alla förtjänar väl minst en äkta vän, don't you think..?

Jag har snackat skit, en jävla massa skit, om människor jag kallat vänner...
Men nu ser jag varken nytta eller nöje med att ha vänner jag känner att jag måste tala illa om. Lika bra att "bara" ha ett fåtal som man kan tycka om på heltid och helt enkelt dumpa resten.

Anywho. Nu skenade jag iväg en mil eller så...
Nu till svaret på din fråga. Nej, det är inte jobbigt att ha barn med världens underbaraste karl!
Som jag skrev innan så tvivlar jag inte alls på våran kärlek till varandra.
Självklart är jag medveten om att det kanske inte alltid kommer att vara jag och Mario... Men just nu är våran relation okrossbar och inget kan få oss att lämna varandra! Och att vi nu har en underbar liten son har verkligen bara fulländat sagan ännu mer!!
Både jag och Mario har mognat något enormt sen vi blivit föräldrar. Tro mej, mycket kan hända på kort tid!

Tycker inte alls det är skumt att vara tillsammans med honom. Däremot tycker jag det är skumt att du överhuvudtaget funderar över saken, när vi uppenbarligen kommit över det..? Hade det varit så att du alls brydde dej om hur jag mår eller tänker så hade du inte kommenterat anonymt, vilket i sin tur visar på att du bara vill lägga näsan i blöt för att ha nåt att skvallra om, eller att du helt enkelt har ett tråkigt liv och behöver något att tänka lite på innan du somnar om kvällarna.

Förresten, det stavas A-L-W-A-Y-S..!
Förlåt, jag var bara tvungen... Jag är en sådan pedant när det gäller andras felstavningar, men mina egna skiter jag fullständigt i.