. LiiCee .

Fy fan vilken kass dag det varit..! Eller egentligen har den varit både bra och dålig. Men mest dålig!!
Det bästa var iaf att jag fick träffa min brorson Sion. Han är ju för söt ❤
Han vart inte alls blyg idag, vilket han va senast vi träffades... Jättefin och nyfiken. Men eftersom min bror och Sions mamma inte är tillsammans längre träffas far och son så ofta längre. Synd tycker jag, för det märks att Tommy är en bra pappa och att Sion har jätteroligt i hans sällskap : )
Får hoppas det blir ändring så att även Kevin kan få träffa sin kusin också!

Det värsta med dagen har varit allt jävla bilåkande i onödan!!
Eller ah, onödan var det egentligen. Det va Göteborgs jävla vägsystem som helt boxade oss i prutten!
Jag och Mario skulle iväg till Migrationsverket idag på förhör. Vi skulle förlänga hans uppehållstillstånd och även söka svenskt medborgarskap för honom.
Tolk var bokad och allt var klart. Dagen D kom och vi båda var förväntansfulla och glada... Och nervösa såklart!
Vi åkte i god tid från min bror... Pappa körde. Mamma var hos brorsan med Kevin (tack och lov, det hade blivit ett rent jävla helvete om dom varit med!!).
När vi åkt igenom "ting"-tunneln beslutar sig min far sig för att svänga åt höger, även fast han nästan visste att det skulle vara fel. Sagt. Vi var nu på väg mot Karlstad?!

Inte nog med att vi då fick köra runt hela förbannade Göteborg ännu en gång, det hade skett en olycka vilket störde trafiken en aning. Vägarbeten var i full gång och just den sista jävla gatan som vi skulle köra igenom var såklart avstängd!!!
Jag sa till min far att han skulle ta vänster och följa pilen för då skulle vi komma rätt... Men nej då. Han kör åt motsatta hållet i förhoppningen att jag hade helt fel.
Jag hade rätt. Hade vi åkt åt det håll jag sa hade vi bara kommit en kvart försent. Nu kom vi en halvtimme försent!

Vi sprang till receptionen. Där visade det sig att de ropat upp våra namn och letat efter oss. Jag förklarade snabbt med andan i halsen att vi åkt vilse och bad om ursäkt.
Hoppet var ute för min del. Vi blir inkallade... Hoppet kom insläntrande tillbaka.
Fan..! Tolken var bara bokad en halvtimme, vi missade precis! Helvetes jävla skit!!
De ska skicka en ny tid. Bara att tacka för sig och dra igen. På vägen ut kom tårarna... Inte för att jag tror att han kommer att bli nekad uppehållstillstånd och medborgarskap. Utan för att vi väntat ända sen april på det här. Och så händer detta. En enda jävla liten avfart och vi var körda : (

Det är en sån jävla lång jobbig väntan på allting! Jag hade hoppats på att det skulle vara ur världen nu och att vi kunde sluta tänka på det... Men ICKE!!
Gubben på Migrationsverket som vi träffade bad om ursäkt. Undrar varför?? Det var vi som tabbat oss, inte han. Hoppas vi får honom nästa gång, han verkade schysst.