06-06-2010
Kommentarer - 0 st. | Kategori - ☆彡 Min vardag | Daterat - 2010-06-06 » 13:34:33
Hej bloggen och alla som läser!
Nationaldagen idag... Men den bryr jag mej inte så mycket om. För just detta datumet har en mycket mer speciellt betydelse för mej numera... Jag och Mario firar nämligen våran årsdag på Sveriges nationaldag!!
Tänk, att för exakt ett år sedan sa Mario "te amo" till mej för första gången..! Jag sa aldrig någonting tillbaka, men det har en naturlig förklaring. Jag hade tappat rösten just den dagen! Men jag besvarade hans kärleksförklaring med en härlig kyss. Så han förstod nog att jag ville säga att jag älskade honom också : ))
Ah just det, jag va ju så arg på Mario igår för att han sovit borta över natten. Så jag började pumpa en massa mjölk så att Mario kunde mata Kevin under natten... Vilket han också gjorde, även om han blev livrädd första gången och lämnade över det på mej. Det rann ut lite runt mungiporna på lillen och Mario trodde då att det skulle vara livsfarligt. Det är det inte... Jag visade honom hur han skulle göra och att han helt enkelt kunde torka bort det som rann ut. Plain and simple
Mario har nog iaf insett hur jobbigt det är för mej att inte få någon sömn, för nu på morgonen låg han helt utslagen och sov, medans jag för första gången sedan Kevin föddes kände mej pigg och någorlunda utvilad!
Nu verkar det som om minifomen börjar ge lite resultat på Kevin, han skriker inte lika mycket och inte lika hejdlöst numer... Överlyckligt!!
Hoppas på att hans magont ska försvinna helt. Tycker så synd om min lillkille när han spänner sig av obehag!
Det blir nog en tur med vagnen om en stund, det är ju så härligt väder!!
Men först väntar jag på att Mario ska äta... Han kom precis hem från jobbet.
Nej, kommer inte på så mycket mer att skriva nu. Men vi hörs kanske senare!
Nationaldagen idag... Men den bryr jag mej inte så mycket om. För just detta datumet har en mycket mer speciellt betydelse för mej numera... Jag och Mario firar nämligen våran årsdag på Sveriges nationaldag!!
Tänk, att för exakt ett år sedan sa Mario "te amo" till mej för första gången..! Jag sa aldrig någonting tillbaka, men det har en naturlig förklaring. Jag hade tappat rösten just den dagen! Men jag besvarade hans kärleksförklaring med en härlig kyss. Så han förstod nog att jag ville säga att jag älskade honom också : ))
Ah just det, jag va ju så arg på Mario igår för att han sovit borta över natten. Så jag började pumpa en massa mjölk så att Mario kunde mata Kevin under natten... Vilket han också gjorde, även om han blev livrädd första gången och lämnade över det på mej. Det rann ut lite runt mungiporna på lillen och Mario trodde då att det skulle vara livsfarligt. Det är det inte... Jag visade honom hur han skulle göra och att han helt enkelt kunde torka bort det som rann ut. Plain and simple
Mario har nog iaf insett hur jobbigt det är för mej att inte få någon sömn, för nu på morgonen låg han helt utslagen och sov, medans jag för första gången sedan Kevin föddes kände mej pigg och någorlunda utvilad!
Nu verkar det som om minifomen börjar ge lite resultat på Kevin, han skriker inte lika mycket och inte lika hejdlöst numer... Överlyckligt!!
Hoppas på att hans magont ska försvinna helt. Tycker så synd om min lillkille när han spänner sig av obehag!
Det blir nog en tur med vagnen om en stund, det är ju så härligt väder!!
Men först väntar jag på att Mario ska äta... Han kom precis hem från jobbet.
Nej, kommer inte på så mycket mer att skriva nu. Men vi hörs kanske senare!
