. LiiCee .

Nu. Nu ska jag göra något jag verkligen inte gör ofta. Jag ska erkänna en sak. Att jag gjort fel. Fruktansvärt fel.
Jag skäms ögonen ur mej. Har i stängt in mej i sovrummet. Helt förkrossad av min egen dumhet.

Jag har begått en hemsk synd.
Jag har beskyllt en människa för något helt felaktigt. Av min egen dumhet lät jag ilskan ta över...
Detta blir inte lätt kan jag säga. Även om marjoriteten av er inte har en aning om vad jag kommer haspla ur mej nu, så tar det ändå emot. Vill inte gärna medge hur enormt dum i hela huvudet jag är...

Ni minns vad jag skrev om det där brevet Mario fick igår??
Ja, jag blev väldigt grinig över det och när jag blir grinig över saker jag inte förstår mej på. Ja, då gör det som är lättast... Antingen förtränger jag saken och låter det gro i tystnad. Eller så skyller jag på den som är lättast att skylla på. Tills det visar sig att jag bara har mej själv att skylla...

Nu vet vi hur det hela ligger till. Och jag inser att jag inte kan vara arg på någon. Det finns ingen att skylla på... Allt har bara varit ett missförstånd.
Personen jag skrev figurerade igår har ingenting alls whatsoever med saken att göra. Det är det som gör mej till den hemska människa jag känner mej som : (
Men personen som troligtvis "ligger bakom" kan jag inte heller vara arg på. Det var ju inte meningen alls... Det blev bara en förväxling.

Egentligen borde jag ta mej i kragen, ringa och be om ursäkt. Men jag är för feg. En feg, ynklig person är jag.
Även om shunnen kanske inte har en aning om vad jag tyckte igår så vore en ursäkt ändå fan på sin plats!



Det blir bättre imorgon när inkassoföretaget ringer och vi kan få veta exakt vad det gäller.
Men jag är och förblir en hemsk människa. Fan. Jag som bestämt mej för att bättra mej, för min sons skull. Helvete.



. Tag er i akt .