. LiiCee .

När min syster (hennes blogg heter G as in candy, inte Gas in candy som jag så gärna vill säga hela tiden!) flyttade till Australien lämnade hon över en massa böcker hemma hos oss, vilket jag bara blev glad över!

När jag hade läst ut Twilight- boken började jag leta igenom högen med böcker för att se om jag hittade nåt som kunde passa mej. Ja, jag och min syster har nog väldigt lika lässmak, för jag kunde inte bestämma mej för vilken bok jag skulle välja först!
Men så såg jag en bok jag missat och bestämde mej direkt! Boken heter 14 år till salu, skriven av Caroline Engvall... Jag har sett att många bloggerskor har skrivit om den och tyckt den va jättebra, så jag kunde inte motstå att nappa åt mej den fortare än kvickt!

Eftersom jag ju läst andra bloggerskors recensioner visste jag ju ungefär vad den skulle komma att handla om, men när jag väl började fick jag snabbt fattat att det var lite mer till det än så..!
Det slutade med att jag låg och sträckläste boken, det gick verkligen inte att lägga ifrån sig den! Om jag satte mej för att titta på tv tänkte jag hela tiden på boken och längtade tills tv- programmet skulle sluta så jag kunde fortsätta läsningen!

Det var inte så mycket att jag tyckte att boken var "bra", utan det var nog mer att det var så fängslande just för att det var verkligt men ändå så overkligt... Hela tiden fick man pausa läsningen för att tänka igenom situationen, "hur kunde det gå så långt?", "är detta verkligen riktigt?!" och "skulle detta lika gärna kunnat vara jag??"

Många gånger under läsningen blev jag nästan lite irriterad... Hjärnan gick på högvarv och jag kunde inte förstå hur en människa kunde tillåta såna saker att hända överhuvudtaget. Att man kunde vilja skada sig själv på det sättet... Men egentligen, hade jag betett mej så mycket annorlunda om det varit jag??

För vem vet..? Nu känner jag att hade detta hänt mej hade jag aldrig låtit det fortsätta... Men så är jag ju närapå 21 år gammal och har lärt mej en hel del genom livets hårda skola. Hade jag istället varit 14 år, hade jag då kunnat säga nej??
Och ärligt talat så tror jag inte det... När jag va 14 år gjorde jag precis som alla andra sa till mej att göra, min egen vilja hade inte mycket att säga till om, jag ville ju inte bli utstött!

Jag hade kunnat skriva hur mycket som helst om denna boken, men i risk för att avslöja för mycket ger jag mej nu.
Vill bara tipsa er alla som inte läst boken att göra det nu!! Den är verkligen fängslande! Den fick verkligen upp ögonen på mej!

Skulle någon i min närhet råka ut för något liknande skulle jag göra allt i min makt för att hjälpa den personen till en normal trygg tillvaro.