Varning för dåligt humör
Kommentarer - 0 st. | Kategori - ☆彡 Min vardag | Daterat - 2010-03-27 » 15:53:04
Hej på er allesammans!
Idag blir det nog inte särskilt mycket bloggande, det ösregnar verkligen här och det är grått och trist! Vädret reflekterar mitt egna humör perfekt...
Förra veckan va ju Mario i kommon fredag till lördag, och han sa även att han tyckte att han borde få åka... "Det är ju bara en gång!". Självklart vill jag att han ska få umgås med sina vänner, så han fick åka utan att jag ställde till en scen : p
Naturligtvis visste jag att det inte alls skulle bli bara en gång, men inte trodde jag att han skulle iväg redan helgen därpå igen!
Riktigt pissigt att alla större fester verkar va just nu när jag fan inte kan göra nånting!! Sen är ju Mario väldigt klyftig som kläcker ur sig frågan om jag vill följa med?! Jaa absolut! Jag sitter gärna med en massa fulla människor hela natten och känner mej tjock och hyfsat värdelös!! Blir säkert jätteskoj!
Kanske jag får skylla mej själv. Jag vände bort ansiktet och lät tårarna rinna i smyg och sa inget om att jag ville att han skulle va hemma. För egentligen, det är ju jag som har bebis i magen inte han... Men ibland verkar det som om han inte fattar vilken vändning mitt liv tog när jag blev gravid. Han har ju fortfarande samma friheter, kan åka iväg och festa och göra vafan han vill, medans jag blir fast hemma och känner mej ensam och orolig. För jag vet ju aldrig vad han håller på med.
Nåja, nu är det bara sju veckor kvar av graviditeten, får hoppas att han framöver kommer stanna hemma och ta sin egen roll på allvar!
Till råga på att Mario åker bort snart, så har min äldsta chinchilla Sanna blivit sjuk. Hon bara ligger i botten på buren och orkar knappt röra sig... Jag höll om henne en lång stund innan jag kände av allergin och blev tvungen att släppa henne. Jag riktigt såg och kände hur hon kämpade för att krypa efter och bli kramad mer... Så fruktansvärt jobbigt med den här jäkla allergin som hindrar mej från att va med mina älskade djur!! Sanna är ju dessutom extra speciell eftersom jag haft henne i tio år.
Tror inte Sanna kommer leva så mycket länge till... Då har vi bara dottern Sasha kvar. Sen är det slut med att föda upp chinchillor. Dels för min allergi (annars hade jag nog haft chinchillor tills jag dog) och dels för att papa inte kommer orka ha fler chinchillor nu.
Nej, nu ska jag sätta mej i soffan och deppa ihop istället. Mario gör sig i ordning för att åka iväg nu, duschar och rakar sig och massa... Just nu önskar jag faktiskt att jag inte va gravid och också va i full färd att göra mej fin för fest : (
Men det blir bättre när lill* bäb ligger i mina armar, då blir jag inte så ensam
Idag blir det nog inte särskilt mycket bloggande, det ösregnar verkligen här och det är grått och trist! Vädret reflekterar mitt egna humör perfekt...
Förra veckan va ju Mario i kommon fredag till lördag, och han sa även att han tyckte att han borde få åka... "Det är ju bara en gång!". Självklart vill jag att han ska få umgås med sina vänner, så han fick åka utan att jag ställde till en scen : p
Naturligtvis visste jag att det inte alls skulle bli bara en gång, men inte trodde jag att han skulle iväg redan helgen därpå igen!
Riktigt pissigt att alla större fester verkar va just nu när jag fan inte kan göra nånting!! Sen är ju Mario väldigt klyftig som kläcker ur sig frågan om jag vill följa med?! Jaa absolut! Jag sitter gärna med en massa fulla människor hela natten och känner mej tjock och hyfsat värdelös!! Blir säkert jätteskoj!
Kanske jag får skylla mej själv. Jag vände bort ansiktet och lät tårarna rinna i smyg och sa inget om att jag ville att han skulle va hemma. För egentligen, det är ju jag som har bebis i magen inte han... Men ibland verkar det som om han inte fattar vilken vändning mitt liv tog när jag blev gravid. Han har ju fortfarande samma friheter, kan åka iväg och festa och göra vafan han vill, medans jag blir fast hemma och känner mej ensam och orolig. För jag vet ju aldrig vad han håller på med.
Nåja, nu är det bara sju veckor kvar av graviditeten, får hoppas att han framöver kommer stanna hemma och ta sin egen roll på allvar!
Till råga på att Mario åker bort snart, så har min äldsta chinchilla Sanna blivit sjuk. Hon bara ligger i botten på buren och orkar knappt röra sig... Jag höll om henne en lång stund innan jag kände av allergin och blev tvungen att släppa henne. Jag riktigt såg och kände hur hon kämpade för att krypa efter och bli kramad mer... Så fruktansvärt jobbigt med den här jäkla allergin som hindrar mej från att va med mina älskade djur!! Sanna är ju dessutom extra speciell eftersom jag haft henne i tio år.
Tror inte Sanna kommer leva så mycket länge till... Då har vi bara dottern Sasha kvar. Sen är det slut med att föda upp chinchillor. Dels för min allergi (annars hade jag nog haft chinchillor tills jag dog) och dels för att papa inte kommer orka ha fler chinchillor nu.
Nej, nu ska jag sätta mej i soffan och deppa ihop istället. Mario gör sig i ordning för att åka iväg nu, duschar och rakar sig och massa... Just nu önskar jag faktiskt att jag inte va gravid och också va i full färd att göra mej fin för fest : (
Men det blir bättre när lill* bäb ligger i mina armar, då blir jag inte så ensam
