Sekunder från katastrofen
Kommentarer - 0 st. | Kategori - ☆彡 Min vardag | Daterat - 2010-05-17 » 21:29:02
God kväll på er allesammans!
Ja, det blev en shoppingtur som jag skrev innan. Gekås i alla ära! Fasen va mycket snyggt dom hade fått in nu då..! Jag ville ta med mej hela damavdelningen hem!
Dock blev la besöket inte riktigt som jag tänkt mej... Jag hade absolut inte tänkt köpa nåt till mej själv förutom lite underkläder. Men det gick ju åt skogen... Som sagt, damavdelningen va fullsmockad med läckerheter.
Ska fota och lägga upp en del sen, om jag hittar kameran.
Men nu tänkte jag faktiskt inte skriva om just shoppingturen, utan om den mest skrämmande bilfärden jag vart med om i hela mitt liv. På vägen hem.
Vet egentligen inte hur jag ska börja. Eller hur jag ska berätta överhuvudtaget.
Men om ni börjar med att läsa denna artikel från Hallands nyheter, så får ni en första inblick.
Gjort..? Okej.
Nu är ju detta inte alls lika illa för mej, papa och Mario (vi får ju heller inte glömma lill* bäb) som för dom inblandade, men jag kan säga att chocken inte lagt sig helt än!
Vi såg nämligen alltihop hända. Faktum är att hade vi bara kommit någon sekund senare så hade det vart våran bil som blivit totalförstörd i krocken...
Vid en kurva såg vi hur en stor timmerlastbil kom från andra hållet och både jag och papa reagerade på att det bakre släpet svajade oroväckande. Vi sa nästan samtidigt att det här kommer gå åt skogen... I samma ögonblick ser vi hur hjulen på vänstra sidan av lastbilen lämnar marken. Papa bromsade direkt och vi stirrade både bakåt och i backspeglarna.
Allt vi såg först va timmer över hela vägen och ett stort dammoln av jord.
Rusade ut ur bilen för att se hur det gått, men jag tvärstannar när jag ser dammolnet skingra sig och hur en grå bil står helt demolerad med ett stort lastbilsdäck i motorhuven.
Jag hade inte en tanke på att det kunde blivit en krock, jag tänkte bara att lastbilen vält och hamnat i diket!
Jag och Mario stannade kvar vid bilen, jag ville verkligen inte gå fram när jag hörde hur en panikslagen mansröst skrek i en telefon att ambulans måste skynda sig så fort det bara går och att en timmerbil just totalförstört deras bil.
Men papa sprang fram och försökte att hjälpa dom som va kvar i bilen och lugna den chockade killen som suttit i passagerarsätet, och mer folk följde snabbt på från båda hållen.
Eftersom vi sett alltihop fick vi stanna kvar i över en timme i väntan på att polis skulle förhöra oss. Eller ah, papa förhördes. Vi hade ju samma sak att säga så jag nickade bara instämmande när hon tittade på mej.
Vi alla tre tänkte ju såklart på att det lika gärna kunde vart vi som krockade. Bara nån sekund senare så... Usch!!
Nu hoppas jag bara att dom fyra (nej det va inte fem personer som det stod i artikeln) som satt i bilen klarar sig utan större skador och bestående men.
Ja, det blev en shoppingtur som jag skrev innan. Gekås i alla ära! Fasen va mycket snyggt dom hade fått in nu då..! Jag ville ta med mej hela damavdelningen hem!
Dock blev la besöket inte riktigt som jag tänkt mej... Jag hade absolut inte tänkt köpa nåt till mej själv förutom lite underkläder. Men det gick ju åt skogen... Som sagt, damavdelningen va fullsmockad med läckerheter.
Ska fota och lägga upp en del sen, om jag hittar kameran.
Men nu tänkte jag faktiskt inte skriva om just shoppingturen, utan om den mest skrämmande bilfärden jag vart med om i hela mitt liv. På vägen hem.
Vet egentligen inte hur jag ska börja. Eller hur jag ska berätta överhuvudtaget.Men om ni börjar med att läsa denna artikel från Hallands nyheter, så får ni en första inblick.
Gjort..? Okej.
Nu är ju detta inte alls lika illa för mej, papa och Mario (vi får ju heller inte glömma lill* bäb) som för dom inblandade, men jag kan säga att chocken inte lagt sig helt än!
Vi såg nämligen alltihop hända. Faktum är att hade vi bara kommit någon sekund senare så hade det vart våran bil som blivit totalförstörd i krocken...
Vid en kurva såg vi hur en stor timmerlastbil kom från andra hållet och både jag och papa reagerade på att det bakre släpet svajade oroväckande. Vi sa nästan samtidigt att det här kommer gå åt skogen... I samma ögonblick ser vi hur hjulen på vänstra sidan av lastbilen lämnar marken. Papa bromsade direkt och vi stirrade både bakåt och i backspeglarna.
Allt vi såg först va timmer över hela vägen och ett stort dammoln av jord.
Rusade ut ur bilen för att se hur det gått, men jag tvärstannar när jag ser dammolnet skingra sig och hur en grå bil står helt demolerad med ett stort lastbilsdäck i motorhuven.
Jag hade inte en tanke på att det kunde blivit en krock, jag tänkte bara att lastbilen vält och hamnat i diket!
Jag och Mario stannade kvar vid bilen, jag ville verkligen inte gå fram när jag hörde hur en panikslagen mansröst skrek i en telefon att ambulans måste skynda sig så fort det bara går och att en timmerbil just totalförstört deras bil.
Men papa sprang fram och försökte att hjälpa dom som va kvar i bilen och lugna den chockade killen som suttit i passagerarsätet, och mer folk följde snabbt på från båda hållen.
Eftersom vi sett alltihop fick vi stanna kvar i över en timme i väntan på att polis skulle förhöra oss. Eller ah, papa förhördes. Vi hade ju samma sak att säga så jag nickade bara instämmande när hon tittade på mej.
Vi alla tre tänkte ju såklart på att det lika gärna kunde vart vi som krockade. Bara nån sekund senare så... Usch!!
Nu hoppas jag bara att dom fyra (nej det va inte fem personer som det stod i artikeln) som satt i bilen klarar sig utan större skador och bestående men.
